Min lyckokaka var tom

Allting är bra. Fred har slutits med Grannpar #1, en dialog angående den störande hunden har inletts med Grannpar #2 och apropå det så är Grannpar #2 för övrigt inte längre ett grannpar över huvud taget, vilket minimerar riskerna att väckas av deras högljudda gräl på morgonkvisten.

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.

Vad händer egentligen med Piratpartiet? För några veckor sedan annonserade de efter folk som kunde tänka sig att ställa upp på listan till riksdagsvalet, men när de upptäckte hur illa det stod till med de kvinnliga- och norrlandsbofasta applikanterna bestämde man sig plötsligt för att skjuta upp dead line:n från 9/11 till 22/11 (länk). Ärligt talat, om man inte hunnit få tummen ur det trånga hålet och anmält sig, har man kanske inte riktigt i riksdagen att göra? Varför dalta med dessa människor? De bryr sig ju uppenbarligen inte tillräckligt mycket!

Häromdagen kom så nästa pungslag: Vår kapten har fram tills nyligen levt på bidrag från partimedlemmar, men nu när han börjat hämta ut EU-lön så tycker han att folk fortfarande ska donera den månatliga summan, men nu till den vice ordföranden Anna Troberg (länk). Vem som nu valt fram henne...

I skrivande stund har Falkvinge inte ens berättat vad Troberg tjänar, bara att det är en halv tjänstemannalön. Om det stämmer, betyder det att allas vår lilla Anna får omkring 12.000 kronor. Visserligen före skatt, men ändå. Det är mer än vad studenter får och de anses likväl få det att "gå runt", men Troberg anses tydligen behöva mer än så. Märkligt.

Min största fundering i sammanhanget är var gränsen kommer dras. Säg nu att folk börjar donera pengar till Anna, är det då tänkt att dessa allmosor också ska fortsätta även när hon fått ett mer välbetalt jobb, men att de nu går till nästa i kön? Ska kanske andre vice ordförande få nästa dusör? Och därefter...?

Över lag verkar det som Piratpartiet mest bara handlar om pengar just nu. Är det inte tiggarbrev angående Trobergs lön så är det uppmaningar att skänka ännu en hundring i månaden till "omkostnader", såsom trycksakspublicering och dylikt. Hur mycket pengar ska vi behöva betala egentligen? Och vilken nytta gör de egentligen?

Just nu börjar det hela mest av allt likna ett pyramidspel och oavsett vad företaget Herbalife tycker så har den idén inte varit fräsch sen Keops dagar. Det börjar verka utträde, bannemig!

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.

Det är just nu drop-in-vaccination mot Baconflunsan på Örebromässan. På parkeringen utanför byggnaden i fråga, i fågradig "värme" med tillhörande höstregn, står folk i en hundra meter lång kö och väntar på att bli injicerade med en friskhetsgaranti. Det är som Ullared, utan de ekonomiska vinningarna men med minst lika tråkiga bieffekter. En air av öststatsmissär.

Är det bara jag som ser ironin här? Rent statistiskt borde det vara troligare att man drabbas av någon smittsam sjukdom i själva kön, än att man drabbas av det man är där för att vaccinera sig mot. Och dessutom är det sannolikt större risk att man blir ihjälkörd under själva köandet än det är att man dör i flunsan, som hittills endast tagit 7092 liv. Världen över.

Jag vet ännu inte hur jag ska göra med min egen vaccination, undertecknad tillhör de där agnostikerna som visserligen inte vill bli dyngförkylda i en vecka, men samtidigt är tveksam inför injicerandet av kvicksilver i blodomloppet.

Ett är dock säkert: Om jag bestämmer mig för att vaccinera mig så inte sjutton tänker jag iscensätta något som mest liknar de brödköer som uppstod under Sovjetunionens sista veckor.

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.

Varför skulle någon vilja det?

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.

Den 18:e maj skrev Jonas Gardell i Sydsvenskan (länk) ett hjärtskärande debattinlägg där han bl.a. gick till angrepp mot IPRED-lagens motståndare. Exempelvis kan man läsa:

Det gör att man utan att betala för sig kan tillgodogöra sig arbete som jag och andra författare och artister utfört, och ännu värre: utan att fråga oss om lov.

Idag berättar Expressen (länk) att hans stora rikedom ska skänkas bort till välgörenhet och häver dessutom ur sig följande:

Det är en fråga om hygien att inte behålla alla de här pengarna själv.

Förstå mig rätt; jag formligen älskar Jonas Gardell - hans böcker är magiska, hans åsikter vanligtvis vettiga och hans shower fantastiska. Jag har kramat Jonas Gardell. Han är jättebra på att kramas.

Men att vara för IPRED-lagen - en lag som är till för att de som redan tjänar grymma pengar ska få fortsätta tjäna stora summor, men nu med stöd av maffiametoder - och sedan anse att det är dålig hygien att sitta på stålar, det väljer jag att kalla vid dess rätta namn: Hyckleri.

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.

Efter att ha råkat sett Britney Spears nya video blev jag inspirerad att lyssna på föjande låt om och om igen: